Sista natten

Nu är det sista natten i Sverige.
Det känns verkligen rätt att åka iväg, att komma till något nytt.
Jag har alltid gått min egen väg och gjort mitt bästa för att inte bry mig om alla andras åsikter.
När man inte är som "alla andra", då kan det vara svårt att känna sig hemma, det kan vara svårt att trivas någonstans.
Men när man skiljer sig från alla andra så har man något som de inte har. Det gäller bara att våga stå för den man är och gå sin egen väg, så kommer man kommer långt i livet.

Det är för att jag alltid vandrat min egen väg som jag kommer åka iväg nu, även om jag haft många goda vänner som hjälpt mig på vägen de stunder jag tvivlat på mig själv. Självklart räknas familjen in där också, utan dem hade jag inte varit den jag är idag.

Vill också påminna er om att ni gärna får kommentera mina inlägg, det är bara att trycka på Kommentarer och skriva in en! Vem som helst kan kommentera.

Jag önskar er en god sista natt.

Jag måste vandra min väg, göra mina val

Vi alla är ensamma. Vi slipper aldrig undan ensamheten helt och hållet.
Det enda vi kan göra är att möta oss själva.
Bli nöjda med tillvaron som den är.

Det gäller att göra det som är rätt för stunden.
Allting går inte att planera i förväg.
Det mesta som spelar roll är sånt man bestämmer precis när det händer.

För att det ska gå måste man ta ett steg i taget, Rom byggdes inte på en dag.
När man har stora drömmar måste man vara redo på att ha ett stort tålamod också.
Om man inte redan har det så är det något man måste utveckla på vägen.

Vad är kärlek?
Kärlek är när man inser att ingen är perfekt men att alla är fantastiska.
När man bara ser det vackra.


7 dagar kvar

Nu är det 7 dagar kvar tills jag åker till Danmark. Det kommer dröja 14 månader innan jag är i Sverige någon längre tid efter det...
Känns läskigt att bara lämna allting på det sättet, samtidigt som jag redan nu känner hur mycket jag kommer sakna familjen, alla vännerna, alla platserna, allting här i Sverige.
Jag hoppas att ni kommer läsa min blogg och skriva något då och då, så att kontakten hålls!

Det är nu jag kommer prova mina vingar för första gången på allvar, nu kommer det inte finnas någon att falla tillbaka på förutom mig själv. Jag vet att jag kommer klara det, men det känns fortfarande ovant och lite läskigt, som sagt.

Undrar också mycket över hur det kommer bli där nere, hur mycket tid jag kommer få till att sitta framför datorn och skriva på bloggen, hur mycket jag kommer kunna spela gitarr och sjunga och så vidare.
Hur kommer jag bo? Vilka kommer jag lära känna?
Frågorna är många och svaren kommer om 7 dagar... Känner på mig att dessa 7 dagar både kommer gå väldigt fort och väldigt långsamt.

Kom precis hem från en liten semester i Danmark, så har iaf vant mig vid språket lite granna. Det känns väldigt tomt att vara hemma alldeles ensam, huset blir så tyst, förutom alla maskiner & sånt.
Antar att det är lite så det kommer kännas snart också... Tomt.
Trots att jag kommer hålla kontakt så kommer det inte vara samma sak... avstånd gör skillnad.

Nåväl, ska ta och lägga mig... behöver vila ut mig, har trots allt rest i 14 timmar idag. Behöver ha energi till de här sista dagarna, med packning, övningskörning, målning och allt som ska ordnas.

RSS 2.0