Within

Sitter inne på Apple Hotel nu, det ställe där vi ska ha infomötet. Det känns riktigt bra att vara i Göteborg, behövde verkligen komma bort från skolan ett tag och se en annan miljö.
Vi sover i Lisebergsbyns vandrarhem, faktiskt ett riktigt bra vandrarhem. Det är dock lite dyrare priser nu pga en bokmässa som pågår plus att det är helg, så för 2 pers kostar det 1390 för två nätter. Ändå helt okej.

Jag kommer berätta om mina erfarenheter som DI och om mina framtidsplaner. Det är Alf som håller i mötet, jag är bara där för att hjälpa till. Alf är 50 år och har varit DI och varit nere i Malawi och arbetat. Nu väntar han bara på nästa steg kan man säga, han ska antingen tillbaka till Afrika eller så åker han till Kina och jobbar där istället. Under tiden han väntar så fixar han såna här inofmöten och så vidare.

Jag har aldrig varit i Göteborg speciellt mycket, bara några få gånger. Nu har jag fått känslan av att jag verkligen tycker om den här staden och jag har bestämt mig för att någon gång bo här. Jag ska kolla upp lite musikutbildningar som finns i Göteborg och eventuellt försöka fixa bostad här och plugga till musiklärare när jag kommer hem från Afrika. Det känns rätt, på något sätt. Jag ska prata med Veronika för att se om hon känner någon som vill dela lägenhet i Göteborg sen nästa år, ska även försöka hitta ett jobb här så att jag kan få lite pengar innan studierna börjar. Förmodligen kommer min utbildning börja till hösten, men eftersom jag kommer hem i Oktober så kan jag lika gärna jobba tiden emellan.

Börjar mer och mer inse att andra människor inte kan göra en lycklig. Det är något jag länge trott, men så är det inte. Jag har liksom tänkt mig att det är viktigt att man håller ihop och hittar bra människor som man sedan spenderar livet med. Jag tror inte på det längre, jag tror att man alltid kan hitta bra människor omkring sig och att man först måste vara lycklig själv för att kunna vara lycklig med andra. Om jag känner mig nöjd med mitt liv, då kan jag tillföra något till mina relationer med andra, men om jag känner mig missnöjd och försöker umgås med andra för att må bättre, då kommer det bara bli en ond cirkel där man tröttnar på varandra och på livet.

Jag har också kommit fram till att jag tycker att Humanas utbildning trots allt är bra. Den har många brister, men å andra sidan tvingas man att utvecklas tack vare de bristerna. Det är liksom som en förberedelse inför Afrika kan man säga. Inom organisationen får man inte alltid så himla mycket hjälp och man förväntas ta ansvar för sina studier och sitt liv i princip helt och hållet. De skulle kunna göra det mycket bättre, men tack vare att det inte är så bra så lär jag mig att planera min tid och klara mig på egen hand, en lärdom som jag verkligen kommer ha användning av.

Jag kan faktiskt rekommendera Humanas utbildning, men då ska man vara redo på att möta svårigheter och att utvecklas mycket redan i Danmark! Jag tror att det gäller alla människor, i princip. För min del så är det den bästa tiden i mitt liv hittills, faktiskt, även om det är den svåraste och mest krävande också. Kanske just därför.

Fick frågan idag om jag ville åka till Göteborg och hjälpa Alf att prata om Humana och deras DI-program (som jag går).
Självklart sa jag ja, det ska bli skoj att få åka en sväng till Sverige! =D
Ska köpa Johanne Hildebrandts böcker hade jag tänkt också, de verkar bra.

Det ska bli skönt att komma bort ett tag från skolan, är liksom lite trött på att vara här så mycket. Med tanke på min stukade fot så har jag inte kunnat röra mig så mycket heller.

Är ganska trött också, har haft svårt att sova de senaste två nätterna, men tror att det inte kommer bli så mycket problem i framtiden.

Hej hopp!

Kom hem från våran Building Weekend idag, känner mig väldigt trött.
Det var rätt skoj, vi skulle hjälpa till att bygga på en skola så det var c:a 100 personer inblandade. Eftersom jag har stukat foten så kunde jag inte hjälpa till med själva byggandet, utan hjälpte till i köket istället.
Stukade foten i onsdags, men känner att det är mycket bättre idag. Kan gå på den och sådär, bara jag inte belastar den för mycket eller får för länge.

Min mobil kan inte skicka sms för tillfällen, vet inte varför, men störande är det... Ska fixa det när/om jag får tid.

Känner att jag börjar lära känna folk lite bättre häromkring, även om jag inte står någon speciellt nära.
Saknar Sanna, för det var så enkelt att umgås med henne... Kände liksom att jag bara kunde vara mig själv utan att det blev några komplikationer.
Men men, håller på att lära känna mig själv bättre och lära mig att tro på mig själv också, även om det tar tid.

Veckan som kommer har vi HIV/AIDS som tema och ska prata på morgonmötena för eleverna om det.
Ska se till att sova lite nu så att jag orkar vara någorlunda aktiv då.

Jag såg just på Lord of War, den gav mig en del tankar.

Många människor vill förändra världen, de ser många saker som skulle kunna vara bättre.
Det som inte alla inser är att den man kan förändra är sig själv.
Ingen annan.
Visst, man kan försöka ändra på andra, men i slutändan är det deras val om de ska ändra sig eller inte.

Om man vill förändra andra så är inte det bästa sättet att prata.
Det är att agera.
Man kan säga vad man vill, men att prata kräver inte speciellt mycket och visar heller inte speciellt mycket.
Det är vad man gör som räknas.
När man gör saker så inser folk omkring en att det är möjligt för dem att göra likadant.

Så, om du vill förändra världen, se dig själv i spegeln och förändra dig själv.

Har inte haft så mycket tid att skriva här på bloggen på ett tag nu, men det betyder inte att det inte hänt så mycket - tvärtom.

Ibland känner jag att vårat schema innehåller väldigt mycket bra utbildning, men det vore bra om det fanns lite tid att fundera över vad som hänt så att ens känslor liksom hinner ikapp. Just nu går det så fort att man inte hinner tänka efter eller känna efter. Så fort man är klar med en grej är det dags för nästa, ungefär.

Det är lite så våran kultur är också, så det är ingen specifik kritik mot Humana. Det är mer kritik mot västvärlden. Vi är hela tiden så fokuserade på resultat och att hela tiden utvecklas och prestera. Vi borde lära oss att det oftast kan löna sig att ta det lugnt ett tag för att sedan kunna göra saker ännu bättre. Det gäller liksom att rensa ut det gamla innan man ger sig in i det nya.

Det har hänt mycket. Jag har varit hemma och där hemma insåg jag verkligen att jag vill göra det här, att jag aldrig skulle kunna återvända hem just nu. Det här är en chans att göra något speciellt, att uppleva något jag aldrig skulle kunna uppleva i Sverige.

Sanna åkte hem idag. Det känns tråkigt på ett sätt, men på ett annat sätt kände jag redan från början att hon var tvungen att välja själv hur hon ville göra och att det inte var något jag kunde påverka. Jag är säker på att det var rätt val för henne och jag tror att det kommer bli bra ändå.

Jag hinner inte göra allting som jag skulle kunna göra här. Om jag skulle försöka hinna med allting, då skulle jag inte få någon tid över till mig själv. Det gäller att prioritera så att det man gör blir så bra som möjligt liksom.

Känner även att jag börjar komma underfund med vad kärlek är för mig. Börjar veta mer vad jag vill och hur jag ska hantera situationer, det blir inte lika mycket kaos längre. Jag kan mer ta en dag i taget och behöver inte planera så himla mycket (vilket jag brukade göra innan).

Jag ska försöka få tid att skriva här och hålla kontakten med alla i Sverige, men jag kan inte lova att det alltid kommer vara stabilt. Ibland blir det väldigt mycket och ibland har vi tid över helt enkelt.

Nu har jag varit i detta danskarnas land i 35 dagar.
I 35 dagar har jag bara träffat människor som jag aldrig känt tidigare. Två personer hade jag träffat en gång innan, men inte mer än så.
Under de här 35 dagarna har jag utvecklats väldigt mycket, på ett sätt som jag aldrig gjort under mina 20 tidigare år. Det har också varit de 35 svåraste dagarna i mitt liv och jag väntar mig inte att de dagar som kommer ska bli lättare heller. Däremot väntar jag mig att jag kommer klara av dagarna bättre och bättre ju mer tiden går och ju mer jag utvecklas.

Fick just i uppgift att sjunga "What a Wonderful World" på morgonmötet imorgon :P
De hade bestämt det i dag på morgonen, men de hade pratat danska och våran lärare kommer från Ungern så hon fick veta det alldeles nyligen. Lite skoj, men det kommer gå bra ändå ^^

Var på en cykeltur genom Fredrikshamn idag, det var väldigt skönt. Tycker väldigt mycket om att cykla faktiskt, har liksom inte upptäckt det förut. Får en känsla av frihet. Man kommer så mycket längre än om man skulle gå/springa liksom. Nackdelen är att man inte kan ta sig där vägen tar slut, men eftersom det finns så mycket väg här är det inget problem ^^
Cyklade i en timme och 20 minuter idag, nästa gång kommer det bli en lite längre tur tror jag! Kommer i alla fall få lite benmuskler av det här, den saken är säker :)

Så var olympiska veckan över och jag är "hemma" igen. Det var en rolig vecka men samtidigt blev jagtrött av att vara igång hela tiden. Jag hann med att vara med på några av grenarna som hade ordnats, jag kom trea i schackturneringen och fick medalj! Det var jag riktigt glad för.

Jag börjar komma in i min egen takt här, det har inte varit alldeles enkelt att hitta den. Ska använda dagen idag till att vara ledig och sen pluggar jag imorgon extra mycket, funkar bäst så för mig.

Jag har även börjat lära mig lite danska, vilket inte är alldeles lätt det heller. Språket är en blandning mellan gammalmodig svenska, tyska och engelska kan man säga.

Nu är det dessutom inte lång tid kvar tills jag åker hem så det känns jättebra =D
Vill gärna träffa de där hemma igen, känner att det är de människorna som ger mig mest.