Within

Sitter inne på Apple Hotel nu, det ställe där vi ska ha infomötet. Det känns riktigt bra att vara i Göteborg, behövde verkligen komma bort från skolan ett tag och se en annan miljö.
Vi sover i Lisebergsbyns vandrarhem, faktiskt ett riktigt bra vandrarhem. Det är dock lite dyrare priser nu pga en bokmässa som pågår plus att det är helg, så för 2 pers kostar det 1390 för två nätter. Ändå helt okej.

Jag kommer berätta om mina erfarenheter som DI och om mina framtidsplaner. Det är Alf som håller i mötet, jag är bara där för att hjälpa till. Alf är 50 år och har varit DI och varit nere i Malawi och arbetat. Nu väntar han bara på nästa steg kan man säga, han ska antingen tillbaka till Afrika eller så åker han till Kina och jobbar där istället. Under tiden han väntar så fixar han såna här inofmöten och så vidare.

Jag har aldrig varit i Göteborg speciellt mycket, bara några få gånger. Nu har jag fått känslan av att jag verkligen tycker om den här staden och jag har bestämt mig för att någon gång bo här. Jag ska kolla upp lite musikutbildningar som finns i Göteborg och eventuellt försöka fixa bostad här och plugga till musiklärare när jag kommer hem från Afrika. Det känns rätt, på något sätt. Jag ska prata med Veronika för att se om hon känner någon som vill dela lägenhet i Göteborg sen nästa år, ska även försöka hitta ett jobb här så att jag kan få lite pengar innan studierna börjar. Förmodligen kommer min utbildning börja till hösten, men eftersom jag kommer hem i Oktober så kan jag lika gärna jobba tiden emellan.

Börjar mer och mer inse att andra människor inte kan göra en lycklig. Det är något jag länge trott, men så är det inte. Jag har liksom tänkt mig att det är viktigt att man håller ihop och hittar bra människor som man sedan spenderar livet med. Jag tror inte på det längre, jag tror att man alltid kan hitta bra människor omkring sig och att man först måste vara lycklig själv för att kunna vara lycklig med andra. Om jag känner mig nöjd med mitt liv, då kan jag tillföra något till mina relationer med andra, men om jag känner mig missnöjd och försöker umgås med andra för att må bättre, då kommer det bara bli en ond cirkel där man tröttnar på varandra och på livet.

Jag har också kommit fram till att jag tycker att Humanas utbildning trots allt är bra. Den har många brister, men å andra sidan tvingas man att utvecklas tack vare de bristerna. Det är liksom som en förberedelse inför Afrika kan man säga. Inom organisationen får man inte alltid så himla mycket hjälp och man förväntas ta ansvar för sina studier och sitt liv i princip helt och hållet. De skulle kunna göra det mycket bättre, men tack vare att det inte är så bra så lär jag mig att planera min tid och klara mig på egen hand, en lärdom som jag verkligen kommer ha användning av.

Jag kan faktiskt rekommendera Humanas utbildning, men då ska man vara redo på att möta svårigheter och att utvecklas mycket redan i Danmark! Jag tror att det gäller alla människor, i princip. För min del så är det den bästa tiden i mitt liv hittills, faktiskt, även om det är den svåraste och mest krävande också. Kanske just därför.